Tenndioxid: Skillnad mellan sidversioner
m 1 version |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 45: | Rad 45: | ||
[[Kategori:Tennföreningar]] | [[Kategori:Tennföreningar]] | ||
[[Kategori:Oxider]] | [[Kategori:Oxider]] | ||
Nuvarande version från 24 februari 2013 kl. 20.59
| Tenndioxid | |
 | |
| Systematiskt namn | Tenn(IV)dioxid |
|---|---|
| Övriga namn | Vit tennoxid |
| Kemisk formel | SnO2 |
| Molmassa | 150,71 g/mol |
| Utseende | Vitt pulver |
| CAS-nummer | 18282-10-5 |
| SMILES | O=[Sn]=O |
| Egenskaper | |
| Densitet | 6,95 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olöslig |
| Smältpunkt | 1630 °C |
| Kokpunkt | 1800 – 1900 °C |
| Faror | |
| NFPA 704 |
0
1
0
|
| LD50 | > 20000 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Tenndioxid eller tenn(IV)oxid är en oxid av metallen tenn med formeln SnO2.
Framställning
Tenndioxid förekommer naturligt i form av mineralet cassiterit. Ren tenndioxid framställs genom att cassiterit reduceras med kol i en masugn vid 1200 – 1300 °C vilket ger metalliskt tenn som sedan förbränns i luft för att ge ren tenndioxid.
Användning
Tillsammans med vanadindioxid används tenndioxid som katalysator vid tillverkning av karboxylsyror. Tenndioxid används också inom keramik för att göra glasyr ogenomskinlig.
Se även
Källor
- Material Safety Data Sheet Mallinckrodt Baker
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Wikipedia, Tin dioxide