Svavelväte: Skillnad mellan sidversioner
m 1 version |
mIngen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 26: | Rad 26: | ||
|}} | |}} | ||
'''Svavelväte''', även '''vätesulfid''', '''vätesvavla''' eller '''sulfan''' (H<sub>2</sub>S) är en [[kemisk förening]] av [[svavel]] och [[väte]]. Det är en [[giftig]] gas vars lukt brukar beskrivas som "ruttna ägg". Vid höga halter sker dock en | '''Svavelväte''', även '''vätesulfid''', '''vätesvavla''' eller '''sulfan''' (H<sub>2</sub>S) är en [[kemisk förening]] av [[svavel]] och [[väte]]. Det är en [[giftig]] gas vars lukt brukar beskrivas som "ruttna ägg". Vid höga halter sker dock en förlamning av luktsinnet. Det är därför inte möjligt att med hjälp av luktsinnet avgöra om ett utrymme är farligt med hänsyn till förekomst av svavelväte. | ||
Vid en svavelvätehalt i luften på 0,01 – 0,2 [[ppm]] kan luktsinnet börja detektera svavelväte, vid 1 ppm upplevs en svag men klart märkbar lukt och vid 3 – 5 ppm känns en tydlig lukt av svavelväte. Vid 20 – 30 ppm känns en stark obehaglig lukt och vid 30 – 150 ppm kan lukten övergå till sötaktig. Vid 150 – 300 ppm sker förlamning av luktsinnet. | Vid en svavelvätehalt i luften på 0,01 – 0,2 [[ppm]] kan luktsinnet börja detektera svavelväte, vid 1 ppm upplevs en svag men klart märkbar lukt och vid 3 – 5 ppm känns en tydlig lukt av svavelväte. Vid 20 – 30 ppm känns en stark obehaglig lukt och vid 30 – 150 ppm kan lukten övergå till sötaktig. Vid 150 – 300 ppm sker förlamning av luktsinnet. | ||
| Rad 32: | Rad 32: | ||
Svavelvätets akuta giftighet beror på lokala angrepp på vävnader, främst ögon och lungor, samt hämning av blodets förmåga att transportera syre. | Svavelvätets akuta giftighet beror på lokala angrepp på vävnader, främst ögon och lungor, samt hämning av blodets förmåga att transportera syre. | ||
Det hygieniska gränsvärde för svavelväte ligger på 10 ppm. Vid 10 – 50 ppm sker lätt ögonirritation och vid 50 – 100 ppm smärre ögon– och andningsbesvär efter en timmes exponering. Vid 100 – 200 ppm uppstår hosta och ögonbesvär. | Det hygieniska gränsvärde för svavelväte ligger på 10 ppm. Vid 10 – 50 ppm sker lätt ögonirritation och vid 50 – 100 ppm smärre ögon– och andningsbesvär efter en timmes exponering. Vid 100 – 200 ppm uppstår hosta och ögonbesvär. Yrsel fås inom 10 – 20 minuter och vid exponering under flera timmar kan död inträffa. Vid 500 – 1000 ppm uppkommer snabbt medvetslöshet, lungödem och död. | ||
Svavelväte är också en brandfarlig gas som i blandning med luft är [[explosion]]sfarlig vid halter mellan 4 – 46 volym-%. | Svavelväte är också en brandfarlig gas som i blandning med luft är [[explosion]]sfarlig vid halter mellan 4 – 46 volym-%. | ||
| Rad 42: | Rad 42: | ||
Symptom för påverkan av svavelväte är framför allt huvudvärk, illamående, ögonsveda, orkeslöshet. Vid längre tids påverkan anser forskare att problem med minnet kan uppstå. Ovanlig trötthet, muskelryckningar/ofrivilliga rörelser kan även uppstå efter en betydande tid, framför allt hos driftpersonal på reningsverk där svavelväte anses vara vanligt förekommande. | Symptom för påverkan av svavelväte är framför allt huvudvärk, illamående, ögonsveda, orkeslöshet. Vid längre tids påverkan anser forskare att problem med minnet kan uppstå. Ovanlig trötthet, muskelryckningar/ofrivilliga rörelser kan även uppstå efter en betydande tid, framför allt hos driftpersonal på reningsverk där svavelväte anses vara vanligt förekommande. | ||
Bakterierna | Bakterierna Proteus och Salmonella som kan leva i människans magtarmkanal producerar svavelväte. | ||
{{Signalsubstanser}} | {{Signalsubstanser}} | ||
== Se även == | == Se även == | ||
| Rad 58: | Rad 58: | ||
[[Kategori:Föroreningar]] | [[Kategori:Föroreningar]] | ||
[[Kategori:Syror]] | [[Kategori:Syror]] | ||
Nuvarande version från 28 februari 2013 kl. 19.58
| Svavelväte | |
  | |
| Systematiskt namn | Vätesulfid |
|---|---|
| Övriga namn | sulfan, svavelväte |
| Kemisk formel | H2S |
| Molmassa | 34,082 g/mol |
| Utseende | Färglös, illaluktande gas |
| CAS-nummer | 7783-06-4 |
| SMILES | S |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,363 × 10-3 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 40 g/l (20 °C) |
| Smältpunkt | -82,30 °C |
| Kokpunkt | -60,28 °C |
| Faror | |
| Huvudfara |  Mycket brandfarlig Mycket giftig |
| NFPA 704 |
4
4
0
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Svavelväte, även vätesulfid, vätesvavla eller sulfan (H2S) är en kemisk förening av svavel och väte. Det är en giftig gas vars lukt brukar beskrivas som "ruttna ägg". Vid höga halter sker dock en förlamning av luktsinnet. Det är därför inte möjligt att med hjälp av luktsinnet avgöra om ett utrymme är farligt med hänsyn till förekomst av svavelväte.
Vid en svavelvätehalt i luften på 0,01 – 0,2 ppm kan luktsinnet börja detektera svavelväte, vid 1 ppm upplevs en svag men klart märkbar lukt och vid 3 – 5 ppm känns en tydlig lukt av svavelväte. Vid 20 – 30 ppm känns en stark obehaglig lukt och vid 30 – 150 ppm kan lukten övergå till sötaktig. Vid 150 – 300 ppm sker förlamning av luktsinnet.
Svavelvätets akuta giftighet beror på lokala angrepp på vävnader, främst ögon och lungor, samt hämning av blodets förmåga att transportera syre.
Det hygieniska gränsvärde för svavelväte ligger på 10 ppm. Vid 10 – 50 ppm sker lätt ögonirritation och vid 50 – 100 ppm smärre ögon– och andningsbesvär efter en timmes exponering. Vid 100 – 200 ppm uppstår hosta och ögonbesvär. Yrsel fås inom 10 – 20 minuter och vid exponering under flera timmar kan död inträffa. Vid 500 – 1000 ppm uppkommer snabbt medvetslöshet, lungödem och död.
Svavelväte är också en brandfarlig gas som i blandning med luft är explosionsfarlig vid halter mellan 4 – 46 volym-%.
Vid förbränning av svavelväte bildas bland annat svaveloxid som också är mycket giftigt.
Rekommenderade gränsvärden är 5ppm i 8 timmar (10ppm-15min)
Symptom för påverkan av svavelväte är framför allt huvudvärk, illamående, ögonsveda, orkeslöshet. Vid längre tids påverkan anser forskare att problem med minnet kan uppstå. Ovanlig trötthet, muskelryckningar/ofrivilliga rörelser kan även uppstå efter en betydande tid, framför allt hos driftpersonal på reningsverk där svavelväte anses vara vanligt förekommande.
Bakterierna Proteus och Salmonella som kan leva i människans magtarmkanal producerar svavelväte.
| ||||||||||||||||||||||||||
