Bariumsulfid
| Bariumsulfid | |
| | |
| Systematiskt namn | Bariumsulfid |
|---|---|
| Övriga namn | Bolognasten |
| Kemisk formel | BaS |
| Molmassa | 169,39 g/mol |
| Utseende | Färglösa kristaller |
| CAS-nummer | 21109-95-5 |
| SMILES | [Ba]=S |
| Egenskaper | |
| Densitet | 4,25 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Hydrolys |
| Smältpunkt | 1200 °C (sönderfaller) |
| Faror | |
| Huvudfara |  Hälsovådlig |
| NFPA 704 |
3
2
0
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Bariumsulfid är en kemisk förening av barium och svavel med formeln BaS.
Historia
Upptäckten av bariumsulfid brukar tillskrivas den italienske alkemisten Vincentius Casciorolus. År 1602 presenterade han ett fosforescerande material för alkemisterna i Bologna som han kallade lapis solaris och som skulle ha framställts av mineralet baryt (tungspat).[1]
Hur Vincentius gjorde för att reducera bariumsulfatet i baryt till bariumsulfid är okänt, men drygt hundra år senare framställde den tyske kemisten Andreas Sigismund Marggraf bariumsulfid genom att hetta upp tungspat och vetemjöl.
Framställning
Bariumsulfid framställs genom att reducera bariumsulfat (BaSO4) med kol.
- <math>\rm BaSO_4 + 2\ C \rightarrow BaS + 2\ CO_2</math>
Se även
Källor
- ↑ Johann Beckmann (1846). ”Bologna Stone”. A history of inventions and discoveries. London: Henry G Bohn. Sid. 418–427
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Wikipedia, Barium sulfide
ar:كبريتيد الباريوم ca:Sulfur de bari cs:Sulfid barnatý de:Bariumsulfid en:Barium sulfide fa:سولفید باریم it:Solfuro di bario hu:Bárium-szulfid nl:Bariumsulfide ja:硫化バリウム pt:Sulfeto de bário ru:Сульфид бария simple:Barium sulfide sr:Баријум-сулфид uk:Сульфід барію zh:硫化钡