Ozon
| Ozon | |
  | |
| Systematiskt namn | Trioxygen |
|---|---|
| Kemisk formel | O3 |
| Molmassa | 47,998 g/mol |
| Utseende | Färglös eller svagt blå gas |
| CAS-nummer | 10028-15-6 |
| SMILES | [O+](=O)[O-] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 2,144 × 10-3 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 1,05 g/l (0 °C) |
| Smältpunkt | -192,5 °C |
| Kokpunkt | -111,9 °C |
| Faror | |
| Huvudfara |  Mycket giftig |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Ozon, O3, är en gas bestående av tre syreatomer per molekyl. Den bildas naturligt i atmosfären. I den lägre atmosfären kan den betraktas som en luftförorening med irriterande effekt på andningssystemet hos människor och djur. Det sk. ozonlagret i den övre atmosfären gagnar livet på jorden eftersom det minskar den mängd skadlig ultraviolett ljus som når jordytan, se ozonlagret. Gasen används inom industrin och i många konsumentprodukter. Ozon bryts ner till syre på mellan 15 - 60 minuter.
Ozon är en naturlig växthusgas som behövs för att rena luften på marknivå. I den fotokemiska processen, exempelvis när solens UV-strålar träffar syrgas (O2), bildas fritt syre (O1) ozon (O3). Ozonet oxiderar föroreningar mycket snabbt och bryter oftast ner dessa till koldioxid och vatten.
Molekylen upptäcktes år 1840 av kemisten Christian Friedrich Schönbein. Han namngav ämnet den efter det grekiska ordet för "att lukta", ozein, efter den underliga doft som uppstår vid åska, då ozon bildas.
Minskningen av ozonhalten i atmosfären (beroende bland annat på de ökade industriutsläppen) har under de senaste decennierna lett till att så kallade ozonhål har börjat dyka upp över jordens polarregioner (Arktis och Antarktis).
Teknisk användning
Ozon är kemiskt sett mycket aggressivt och har en relativt stor teknisk användning. Den kan bland annat användas till ytterst snabb och effektiv blekning av kemiska pappersmassor, samt för sterilisering av vatten. Ett problem med teknisk användning av ozon är gasens instabilitet. Den måste därför tillverkas på plats. Ozon används ofta för att ta bort lukt.
Vanliga användningsområden är:
- Beredning av läkemedel och syntetiska smörjmedel, där ozonets funktion är att bryta kol-kolbindningar.
- Blekning av pappersmassa och textilvaror.
- Desinfektion av luft och vatten, genom att ozonet dödar mögelsporer, bakterier och mikroorganismer. På många håll i världen används ozon i stället för klor för att rena kommunalt dricksvatten. Ozon bildar inga organiska klorföreningar och finns inte heller kvar i vattnet efter reningsprocessen.
- Desinfektion av tvätt på sjukhus, vårdinrättningar och livsmedelsindustri.
- Dödande av bakterier, jäst, mögel och insekter på matvaror och i sädeslager.
- Odöreliminiering av möbler som har överlevt eldsvåda men luktar rök, då används en så kallad ozonkammare.
- Sanering av utrymmen som luktar illa, till exempel soprum, bilar med lukt efter cigarettrök eller rökskadade lokaler efter eldsvådor. Då är ozon mycket effektivt och portabla ozonaggregat av olika storlekar används.