Kvävedioxid
Kvävedioxid | |
![]() ![]() | |
Systematiskt namn | Kvävedioxid |
---|---|
Kemisk formel | NO2 |
Molmassa | 46,0055 g/mol |
Utseende | Röd-brun gas |
CAS-nummer | 10102-44-0 |
SMILES | O=[N+][O-] |
Egenskaper | |
Densitet | (vätska 20 °C) 1,449 g/cm³ (gas 22 °C) 0,0034 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | Hydrolys |
Smältpunkt | -11,2 °C |
Kokpunkt | 21,1 °C |
Faror | |
Huvudfara | ![]() |
NFPA 704 | |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |

Kvävedioxid, NO2, är vid standardtryck och -temperatur en röd-brun, giftig gas som bildas vid förbränning eller oxidation av kväveoxid. Kvävedioxid verkar irriterande på luftvägarna och kan orsaka skador på lungorna. I mycket höga halter är gasen direkt dödlig.
Miljöaspekter
Från ett miljöperspektiv är kvävedioxid en av de största luftföroreningarna i den industrialiserade världen av två anledningar; Dels är i sig mycket irriterande på luftvägarna, dels bidrar till bildandet av marknära ozon genom att den bildar fria syreradikaler när den bryts ner av ultraviolett ljus.
- <math>\rm NO_2\ \xrightarrow{UV}\ NO + O</math>
- <math>\rm O_2 + O \rightarrow O_3</math>
Det leder inte till någon nettoproduktion av ozon eftersom förekomsten av kväveoxid bryter ner ozonet i de ursprungliga beståndsdelarna.
- <math>\rm NO + O_3 \rightarrow NO_2 + O_2</math>
Mängden ozon beror alltså på mängden UV-ljus och är därmed högre på dagen.
Dessutom står NO2 i jämvikt med sin dimer (dikvävetetraoxid) som agerar som reservoar och förhindrar att allt NO2 bryts ner under dagtid.
- <math>\rm 2\ NO_2 \rightleftharpoons N_2O_4</math>
I miljöstudier nämns ofta kväveoxider, NOx, vilket är en blandning av kvävedioxid, NO2, och kväveoxid, NO.
Användning
Industriellt används kvävedioxid i framställningen av konstgödsel genom Ostwald-processen där kvävedioxid får reagera med vatten för att bilda salpetersyra.
Kvävedioxid i luft står i jämvikt med luftfuktigheten;
- <math>\rm 2\ NO_2 + H_2O \rightleftharpoons HNO_3 + HNO_2</math>
De två syrorna som bildas, salpetersyra och salpetersyrlighet, faller ner med nederbörden och försurar;
- <math>\rm HNO_3 + H_2O \rightarrow NO_3^- + H_3O^+</math>
- <math>\rm HNO_2 + H_2O \rightarrow NO_2^- + H_3O^+</math>
Nitratjoner (NO3-) och nitritjoner (NO2-) samt sura oxoniumjoner bildas. Nitratjoner tas dock upp av växter i mycket hög grad och verkar där även gödande. Växterna använder nitratjonen. Först reduceras den i växten till en ammoniumjon, NH4+. Ammoniumjoner använder växterna i bildningen av aminosyror och proteiner med mera. Nitritjoner är kemiskt instabila och oxideras till nitratjoner.