Protaktinium

Från GuldWiki
Hoppa till: navigering, sök
Protaktinium
Pa-TableImage.png
Tecken
Pa
Atomnr.
91
Grupp
3
Period
7
Block
f
Allmänt
Ämnesklassaktinoider
Densitet15370 kg/m3 (273 K)
UtseendeLjus, silvrigt glänsande
Atomens egenskaper
Atommassa231,03588 u
Atomradie (beräknad)180 pm
Elektronkonfiguration[Rn]6d17s25f2
e per skal2, 8, 18, 32, 20, 9, 2
Oxidationstillstånd (O)5 (svag bas)
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillståndfast
Smältpunkt2113 K (1840 °C)
Kokpunkt4300 K (4027 °C)
Molvolym15,18 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme470 kJ/mol
Smältvärme15 kJ/mol
Ångtryck5,1·10-5 Pa vid 2200 K
Diverse
Elektronegativitet1,5 (Paulingskalan)
Värmekapacitet120 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga5,29·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga47 W/(m·K)
1a jonisationspotential568 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
230Pa syntetisk 17,4 dagar β-
ε
0,563
1,310
230U
230Th
231Pa syntetisk 32760 år α 5,149 227Ac
233Pa syntetisk 26,967 dagar β- 0,571 233U
234Pa 1.17 minuter β- 234U
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Protaktinium är ett radioaktivt grundämne som tillhör aktiniderna. Ämnet bildas ur uran och övergår i aktinium.

Protaktinium identifierades för första gången 1913, då Kasimir Fajans och Oswald Helmuth Göhring upptäckte den kortlivade isotopen Pa-234m (halveringstid omkring 1,17 minuter), under deras studier av sönderfallet av U-238. De gav det nya grundämnet namnet brevium, vilket 1918 ändrades till protoaktinium då två forskargrupper (ledda av Otto Hahn och Lise Meitner i Tyskland respektive Frederick Soddy och John Cranston i Storbritannien) oberoende av varandra upptäckte Pa-231. Namnet blev 1949 slutligen protaktinium.

Se även