Niob

	Niob
Allmänt
Ämnesklass	övergångsmetaller
Densitet	8 570 kg/m3 (273 K)
Hårdhet	6
Utseende	Grå metallisk
Atomens egenskaper
Atommassa	92,906 38 u
Atomradie (beräknad)	145 (198) pm
Kovalent radie	137 pm
Elektronkonfiguration	[Kr]4d45s1
e– per skal	2, 8, 18, 12, 1
Oxidationstillstånd (O)	5, 3 (svag syra)
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd	fast
Smältpunkt	2 750 K (2 477 °C)
Kokpunkt	5 017 K (4 744 °C)
Molvolym	10,83 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme	696,6 kJ/mol
Smältvärme	26,4 kJ/mol
Ångtryck	0,075 5 Pa vid 2741 K
Ljudhastighet	3 480 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet	1,6 (Paulingskalan)
Värmekapacitet	265 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga	6,93 106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga	53,7 W/(m·K)
1a jonisationspotential	652,1 kJ/mol
2a jonisationspotential	1 380 kJ/mol
3e jonisationspotential	2 416 kJ/mol
4e jonisationspotential	3 700 kJ/mol
5e jonisationspotential	4 877 kJ/mol
6e jonisationspotential	9 847 kJ/mol
7e jonisationspotential	12 100 kJ/mol
Stabilaste isotoper
	SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Niob är ett mycket sällsynt metalliskt grundämne som tillhör övergångsmetallerna. Niob upptäcktes första gången år 1801 av Charles Hatchett, som kallade det nyupptäckta ämnet columbium efter mineralet columbite (på svenska kolumbit), där ämnet upptäcktes. Namnet niob kommer av Niobe, en gestalt i antik mytologi.

Förekomst

En niobmalm är kolumbit (columbite), där niob finns i varierande halter tillsammans med tantal och i sammansättningar med järn och mangan, vardagligt kallad coltan. Denna förekommer bland annat i Massachusetts i USA.

Järn-kolumbit, Fe₂Nb₂O₆, niobit, finns tillsammans med kryolit, på Grönland och i Norge. Järnkolumbit finns även tillsammans med granit på flera platser i såväl Europa som Nordamerika. Järnkolumbit bildar svarta, rombiska kristaller.

Ett annat mineral, som innehåller niob är euxenit, där även terbium ingår.