Protaktinium

Protaktinium
Tecken Pa Atomnr. 91 Grupp 3 Period 7 Block f
Allmänt
Ämnesklass	aktinoider
Densitet	15370 kg/m3 (273 K)
Utseende	Ljus, silvrigt glänsande
Atomens egenskaper
Atommassa	231,03588 u
Atomradie (beräknad)	180 pm
Elektronkonfiguration	[Rn]6d17s25f2
e– per skal	2, 8, 18, 32, 20, 9, 2
Oxidationstillstånd (O)	5 (svag bas)
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd	fast
Smältpunkt	2113 K (1840 °C)
Kokpunkt	4300 K (4027 °C)
Molvolym	15,18 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme	470 kJ/mol
Smältvärme	15 kJ/mol
Ångtryck	5,1·10-5 Pa vid 2200 K
Diverse
Elektronegativitet	1,5 (Paulingskalan)
Värmekapacitet	120 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga	5,29·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga	47 W/(m·K)
1a jonisationspotential	568 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod. 230Pa syntetisk 17,4 dagar β- ε 0,563 1,310 230U 230Th 231Pa syntetisk 32760 år α 5,149 227Ac 233Pa syntetisk 26,967 dagar β- 0,571 233U 234Pa 1.17 minuter β- 234U
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Protaktinium är ett radioaktivt grundämne som tillhör aktiniderna. Ämnet bildas ur uran och övergår i aktinium.

Protaktinium identifierades för första gången 1913, då Kasimir Fajans och Oswald Helmuth Göhring upptäckte den kortlivade isotopen Pa-234m (halveringstid omkring 1,17 minuter), under deras studier av sönderfallet av U-238. De gav det nya grundämnet namnet brevium, vilket 1918 ändrades till protoaktinium då två forskargrupper (ledda av Otto Hahn och Lise Meitner i Tyskland respektive Frederick Soddy och John Cranston i Storbritannien) oberoende av varandra upptäckte Pa-231. Namnet blev 1949 slutligen protaktinium.

Se även

• Periodiska systemet