Antimon

	Antimon
Allmänt
Ämnesklass	halvmetaller
Densitet	6697 kg/m3 (273 K)
Hårdhet	3
Utseende	silverglänsande grå
Atomens egenskaper
Atommassa	121,76 u
Atomradie (beräknad)	145 (133) pm
Kovalent radie	138 pm
Elektronkonfiguration	[Kr]4d105s25p³
e– per skal	2, 8, 18, 18, 5
Oxidationstillstånd (O)	±1 (svagt sur)
Kristallstruktur	romboedrisk
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd	fast
Smältpunkt	903,78 K (631 °C)
Kokpunkt	1860 K (1635 °C)
Molvolym	18,19 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme	77,17 kJ/mol
Smältvärme	19,87 kJ/mol
Ångtryck	2,49×10-9 Pa vid 6304 K
Diverse
Elektronegativitet	2,05 (Paulingskalan)
Värmekapacitet	210 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga	2,88×106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga	24,3 W/(m·K)
2a jonisationspotential	1594,9 kJ/mol
3e jonisationspotential	2440 kJ/mol
4e jonisationspotential	4260 kJ/mol
5e jonisationspotential	5400 kJ/mol
6e jonisationspotential	10400 kJ/mol
Stabilaste isotoper
	SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Antimon är ett halvmetalliskt grundämne. Antimon används bland annat i mascara och batterier, samt som legeringsämne i typmetall, där det ökar hårdheten. Beteckningen är Sb efter latinets stibium. Som halvmetall har antimon fyra allotroper.

Antimon är en utomordentligt spröd metall som i rent tillstånd lätt kristalliserar i stora romboedrar. Det förekommer knappast gediget i naturen utan i förening med svavel som antimonglans (antimonit eller stibnit), vilket är den viktigaste malmen med en halt av antimon av 71,7 % i rent tillstånd. De främsta förekomsterna finns i Kina, Mexiko, Bolivia, Algeriet, Frankrike och Italien.

I kemiskt avseende liknar antimon metalloiderna inom kvävegruppen, men räknas normalt på grund av sina mekaniska egenskaper till metallerna. Vid normal temperatur påverkas antimon ej av luften, men vid glödgning oxideras den snabbt till oxid, som bildar en tjock, vit rök.

Antimon framställs huvudsakligen ur spetsglans genom rostning av denna vid ca 350°C varvid antimonoxid och avdestilleras. Oxiderna smälts reducerande under tillsättning av soda eller koksalt för att erhålla en lättsmält slagg. Rikare malmer reduceras direkt i en degelugn tillsammans med järnskrot varvid det till antimon bundna svavlet förenar sig med järnet. Råantimonet raffineras från föroreningar genom olika smältmetoder så att den marknadsmässigt rena antimonmetallen med en renhetsgrad på 99,7 % erhålles.^[1]