Yttrium

Yttrium
Tecken Y Atomnr. 39 Grupp 3 Period 5 Block d
Allmänt
Ämnesklass	övergångsmetaller
Densitet	4472 kg/m3 (273 K)
Utseende	Silvrigt vit
Atomens egenskaper
Atommassa	88,90585 u
Atomradie (beräknad)	180 (212) pm
Kovalent radie	162 pm
Elektronkonfiguration	[Kr]4d15s2
e– per skal	2, 8, 18, 9, 2
Oxidationstillstånd (O)	3 (svag bas)
Kristallstruktur	hexagonal
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd	fast
Smältpunkt	1799 K (1526 °C)
Kokpunkt	3609 K (3336 °C)
Molvolym	19,88 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme	363 kJ/mol
Smältvärme	11,4 kJ/mol
Ångtryck	15,31 Pa vid 1799 K
Ljudhastighet	3300 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet	1,22 (Paulingskalan)
Värmekapacitet	300 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga	1,66 106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga	17,2 W/(m·K)
1a jonisationspotential	600 kJ/mol
2a jonisationspotential	1180 kJ/mol
3e jonisationspotential	1980 kJ/mol
4e jonisationspotential	5847 kJ/mol
5e jonisationspotential	7430 kJ/mol
6e jonisationspotential	8970 kJ/mol
7e jonisationspotential	11190 kJ/mol
8e jonisationspotential	12450 kJ/mol
9e jonisationspotential	14110 kJ/mol
10e jonisationspotential	18400 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod. 89Y 100 % 89Y, stabil isotop med 50 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Yttrium är ett grundämne, som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna.

Yttrium upptäcktes först i ett mineral av Johan Gadolin år 1794. Det då nya mineralet hade funnits av amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison, i Ytterby gruva på Resarö vid Vaxholm i Stockholms skärgård och kallades först av Johan Gadolin för yttria eller ytterjord. Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visats ha sammansättningen Be₂FeY₂Si₂O₁₀. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.

År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna och han lyckades isolera yttriumoxid från två andra oxider, erbium- och terbiumoxid ca 1843.

Grundämnet yttrium fick också - liksom flera andra grundämnen bland de sällsynta jordartsmetallerna - sitt namn efter Ytterby gruva.

Yttrium är Upplands landskapsgrundämne.

Litteraturreferenser

• F. Wöhler: "Sur le Glucinium et l'Yttrium", Ann. chim. phys., [2], 39 (1828) 77-84.
• M. E. Weeks, revised by H. M. Leicester: Discovery of the Elements, 7th Ed, Journal of Chemical Education, 1968.
• T. I. Williams, editor: A Biographical Dictionary of Scientists, Adam & Charles Black, London, 1969.

Se även

• Periodiska systemet