Indium

Indium
Tecken In Atomnr. 49 Grupp 13 Period 5 Block p
Allmänt
Ämnesklass	övriga metaller
Densitet	7310 kg/m3 (273 K)
Hårdhet	1,2
Utseende	silveraktigt grå
Atomens egenskaper
Atommassa	114,818 u
Atomradie (beräknad)	155 (156) pm
Kovalent radie	144 pm
van der Waalsradie	193 pm
Elektronkonfiguration	[Ar]4d105s25p1
e– per skal	2,8,18,18,3
Oxidationstillstånd (O)	3 (amfoterisk)
Kristallstruktur	tetragonal
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd	fast
Smältpunkt	429,75 K (157 °C)
Kokpunkt	2345 K (2080 °C)
Molvolym	15,76 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme	231,5 kJ/mol
Smältvärme	3,263 kJ/mol
Ångtryck	1,42 · 10-17 Pa vid 429 K
Ljudhastighet	1215 m/s m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet	1,78 (Paulingskalan)
Värmekapacitet	233 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga	11,6×106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga	81,6 W/(m·K)
1a jonisationspotential	558,3 kJ/mol
2a jonisationspotential	1820,7 kJ/mol
3e jonisationspotential	2704 kJ/mol
4e jonisationspotential	5210 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod. 113In 4,3 % 113In, stabil isotop med 64 neutroner 114In 95,7 % 4,41·1014 år β- 0,495 115Sn
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Indium är ett mjukt metalliskt grundämne som bland annat används i elektronik, till exempel i bildskärmar.

Framställning

Indium framställs ur koncentrat av zinkmalm, vilken efter rostning behandlas med svavelsyra varefter metallen utskiljs elektrolytiskt. Metallen är beständig i luft, smidig och kan lätt skäras med kniv.

Historik

Indium upptäcktes 1863 av de tyska kemisterna Ferdinand Reich och Theodor Richter i zinkblände från Freiberg i Sachsen och visades offentligt första gången i form av en halvkilosklump vid världsutställningen 1867.

Se även

• Periodiska systemet