Vanadin

Vanadin
Tecken V Atomnr. 23 Grupp 5 Period 4 Block d
Allmänt
Ämnesklass	övergångsmetaller
Densitet	6110 kg/m3 (273 K)
Hårdhet	7,0
Utseende	Grå-silvrig metall
Atomens egenskaper
Atommassa	50,9415 u
Atomradie (beräknad)	135 (171) pm
Kovalent radie	125 pm
Elektronkonfiguration	[Ar]3d34s2
e– per skal	2, 8, 11, 2
Oxidationstillstånd (O)	5, 3 (amfoterisk)
Kristallstruktur	kubisk
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd	fast
Smältpunkt	2175 K (1902 °C)
Kokpunkt	3682 K (3409 °C)
Molvolym	8,32 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme	0,452 kJ/mol
Smältvärme	20,9 kJ/mol
Ångtryck	3,06 Pa vid 2175 K
Ljudhastighet	4560 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet	1,63 (Paulingskalan)
Värmekapacitet	490 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga	4,89·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga	30,7 W/(m·K)
1a jonisationspotential	650,9 kJ/mol
2a jonisationspotential	1414 kJ/mol
3e jonisationspotential	2830 kJ/mol
4e jonisationspotential	4507 kJ/mol
5e jonisationspotential	6298,7 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod. 48V syntetisk 15,9735 dygn ε 4,012 48Ti 49V syntetisk 330 dagar ε 4,012 49Ti 50V 0,25 % 1,4 · 1014 år ε β 2,208 1,037 50Ti 50Cr 51V 99,75 % 51V, stabil isotop med 28 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Vanadin är ett sällsynt, mjukt metalliskt grundämne. Det har atomnummer 23 i det periodiska systemet. Används främst i hårda legeringar till exempel tillsammans med krom som ofta används i verktyg. Ämnet upptäcktes av den spansk-mexikanske vetenskapsmannen Andrés Manuel del Río 1801. Grundämnet återupptäcktes 1831 av Nils Gabriel Sefström som uppkallade det efter gudinnan Vanadis (även Freja eller Fröja).

Användning

Ungefär 80 % av all vanadin används i legeringar med andra metaller. Andra användningsområden är:

• vanadinpentoxid (V₂O₅) används som katalysator vid framställning av svavelsyra.
• Det elektropläteras på stål för att skydda mot rost.
• Det kan användas i kärnreaktorer för att stoppa neutroner.

Föreningar

• Vanadinpentoxid är den troligen viktigaste vanadinföreningen.
• Vanadindioxid kan användas för att täcka glas så det stoppar infraröd strålning.
• Vanadylsulfat används ibland som ett kosttillskott för att höja insulinnivåerna i blodet.

Förekomst

Vanadin finns inte i fri form i naturen utan i många föreningar som vanadinsulfid (VS₄) eller i komplex med bly och klor.

Framställning

Vanadin framställs genom att reducera vanadinpentoxid med kalciummetall.

V₂O₅ + 5Ca → 2V + 5CaO

Se även

• Periodiska systemet